Stefan "Stiffen" Holmgren

Tack för alla år!




VIK blev av med ett enormt hjärta ikväll, eller redan i förmiddags, när Rohlin kallade upp Stefan till sitt skrivbord och bad honom att skriva på uppsägningspappret.

Inte nog med att kaptenen Patrik Juhlin gjorde sin sista match, även Marcus Söderqvist, mannen som spelat med VIK sedan omstarten fick samma besked som Stefan Holmgren.

Hur det blir med VIK anno 2009/2010 har jag ingen aning om, men det blir att fundera både en och två gånger när man inhandlar ett säsongskort till nästa säsong. Det finns ju innebandy man kan kika på.
Jag är bitter, mest över hur VIK behandlar spelare som har ett stort VIK-hjärta, spelare som visar match efter match att man krigar, även fast andra spelare åker omkring och såsar så fanns det en riktig brunkarlina, som gav allt i varje byte. Två av de spelarna väljer man alltså att säga upp kontraktet med, vilka jävla signaler sänder man ut då?

Det bör berättas att Stefan och Marcus inte har enorma löner.

Bara att gå till sig själv, skulle du komma till jobbet en dag och chefen säger att han gärna har kvar dig på jobbet men undrar om du skulle kunna tänka dig att gå ner i lön. Hur många skulle kunna tänka sig att göra det. I detta fall har man dessutom alternativa arbetsgivare som står och väntar på att få dina tjänster.

Reflektioner.

Ok, nu ska bloggen uppdateras.
Efter juluppehållet har röster höjts för att bloggen skall uppdateras och nu mjukstartar jag med en lite reflektion på Bo Wallins hockeylista.

Från www.vik.se

PLUS

5 i topp

5: Patrik Berglund igen! Toppar målskytteligan för rookies i NHL! Hur stor ska han bli?

4: Drygt 5.000 åskådare på hockey - i Västerås!

3: Mycket folk; massor med gamla kändisar på läktaren:

Robert Nordmark, Mats Hallin, Jörgen Holmberg, Svenåke Svensson,

Pär Mårts, Ilkka Sinisalo m.fl. Åh - va´roligt!

2: Elias Fälths kliniskt rena höfttackling på flåbusen Marcus Jonasén!

Utvisning? Pinsamt löjligt...

1: HV:s virvelvind Mattias Tedenby gjorde ett sagolikt mål på Linköping.

Calle Gunnarsson måste haft stora problem att hitta båset efter den

uppsnurrningen...
 
(5) Vi börjar väl med att reflektera över plats 5. Patrik Berglund kommer att bli hysteriskt bra, något jag hävdat sedan jag såg honom vingla omkring som 16 åring. Alla pratade om en liten kille som hette Mikael Backlund, men jag påstod att VIK hade en större talang i P. Berglund. Nästa år hoppas jag att han får ett nytt kontrakt så långt bort från St Louis som möjligt. Visst får han mycket speltid, men han måste få lira i ett bättre lag. NY Rangers, kanske?

(4) Fantastiskt att få se läktaren fyllas redan en timme innan nedsläpp, ännu trevligare att se att den inte färgades i blått och vitt, utan att det var förhållandevis lite leksingar på plats. Som vanligt kunde man spotta en och annan arbetskamrats förvirrade blick på "bortaläktaren". På det stora hela var det ovanligt många Västeråsare iklädda gulsvarta färger på läktaren. Den nya vita bortatröjan som har blivit ett populärt supporterplagg kan ha fått ovana ögon att skåda en leksing. 

(3) Själv hoppar jag inte lika högt av att se proppmätta Nordmark besöka helig mark igen, sist han representerade VIK så kostade han klubben oerhörda pengar och imponerades så mycket av motståndarklacken att han lämnade VIK till förmån för laget som precis hade slagit ut oss ur slutspel. Jörgen Holmberg, jobbar han inte för VIK? Borde således besöka sin arbetsplats lite oftare så att inte kollegorna aftonbladetchockas när de ser honom.

(2) Håller med fullständigt, men till domarens försvar borde lille herr Fälth pula ner en IKEA-soffa innanför brallorna för att inte träffa knäskålarna när han ger sig på en patenterad Lulinare.

(1) Jo, men vem bryr sig om elitseriespelare, när vi har Allsvenskan? En rafflande allsvenska som är jämnare än någonsinn, där Sundsvall kan slå vilket lag man har lust att slå och där Almtuna som en fantastisk lagmaskin kliver över allt motstånd och ett AIK som har shapat upp sig ordentligt, både publikmässigt som spelmässigt. Där Västerås stoltheter spelat upp sig och sin vana trogen får oss supportrar att först RASA och sedan ÄLSKA sina hjältar.
Elitserien, Bosse för fa-an!?

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

MINUS

5: Gud vad det suger att torska mot Leksand! Jag h-a-t-a-r att förlora

mot just masarna...

4: Varför får inte domare kritiseras? Det går bra att kasta skit på allt och alla

men aldrig domarna? Varför? Dom är ju därute frivilligt? Så jag säger det:

Niclas Johansson var urusel i onsdags - åt båda håll, men avgjorde matchen

åt masarna. Kul med domare som avgör matcher - inte...

3: Elitserien än en gång - skittråkig! Krymp isarna - nu!

2: Har Sverige det enda regelsystemet i världen som förbjuder tacklingar

i ishockey?

1: Bandy-VM med Canada - Mongoliet på - Hakonsplan! Vilken kioskvältare!



(5) Det finns inget värre att förlora en match som VIK kontrollerar. Att Bosse Wallin skyr masarna är ingen direkt nyhet. Jag älskar't!

(4) På ett sätt kan jag tycka att det är bra att domare ska kunna få skärma av sig mot kritik. Tänk om det skulle vara så på din arbetsplats, att minsta felbeslut du tar så ska du få höra hur jävla bedrövlig du är.
Eller tänk bara vilken tid varje match skulle ta om domare skulle kalla på presskonferens för varje tveksamt domslut han tog under varje match. En domare får nog tillräckligt med skit av oss tyck och tänkare.

(3) Elitserien, igen, när vi har Allsvenskan?!?
Jag har tänkt tanken många gånger, är det värt att gå upp? Bli ett bottengäng i Elitserien, med knappa resurser och kommersiell pausunderhållning. Ishockeyombudsmän som sitter och svarar på sms under matchen för att lägga upp svaren på jumbotronen. Nej, jag gillar den kassa videoproduktionen vi har i Rocklundahallen idag. jag gillar att kaffet kostar 10 kronor och att det är i samma glugg kaffet serveras i fortfarande. Jag gillar att vi fortfarande kan snacka brukslirare som potentiella nyförvärv.

(2) Tyvärr så är det nog så. Har vi fortfarande tacklingsförbud för ungdomar under 12 år (eller var åldersgränsen är) lär inte Svenskar att hantera en tackling, man blir inte rätt skolad från första början och då finns risken att folk blir skadade. Samma gäller touch-icing. Hur många dog verkligen när vi hade den regeln? Krymper vi rinkarna lär det smälla på mer också. Krymp isen, bredda utvisningsbåset.

(1) Bandy, who?

Tacklista.

Vill bara Tacka; Lenita, Dana, Gunlög, Torsten, Roberta, Tanja, Jen och Slö-Jane-Olga för en trevlig fredag.

Tack!

Missräkning, samt ett litet femenint julbord.

Jag gjorde en snedkalkyl angående familjens sjukdomsbild.

Min yngsta son fick aldrig ett återfall och jag spydde inte förrän natten mellan onsdag och torsdag. Visst jag spydde, men inte förrän jag funderade för mig själv att:  "hmmm, märkligt att inte jag har drabbats?"
Det var heller ingen kaskadspya, kan jag lite besviket erkänna. Däremot satt jag på muggen hela torsdagen, var ungefär som att oppna vattenkranen på högsta tryck.
-Ja, varsågod för den infon.

På fredagen skulle man på styrelsemöte, velade in i det längsta om jag skulle gå, dels ville jag inte smitta ner övriga styrelsemedlemmar och dels visste jag inte om jag skulle få ett obehgligt återfall. Jag chansade.

Mötet gick bra och det blev lite samkväm vid trerycket med glögg, lussebullar och pepparkakor, trevligt!

När klockan var 17.00 skulle vi vara ute från Handels lokaler, sen begav vi oss till Bishops Arms för en mellanlandning innan den stora finalen; julbord på Restaurang Bellman.

Klockan 19.00 hade jag bokat bordet i mitt namn. Fine, inga konstigheter, som Färjan-Håkan skulle sagt.
Men när jag gick fram till en av sevitriserna för att bli ledd till vårat bord så ville hon kika i liggaren.
-Hur var namnet?
-Joel Groop, svarade jag.
-Hmmmm... få se här..... Näe, kan inte hitta nån Joel.....
-Kan det vara Boel Grop?

Det här var början på något som jag vet kommer att bli en rejäl dos av one-liners en lång tid framöver, fick redan ett par sköna under kvällen.
Lågvattenmärket kom när jag skulle gå och en person som vi kan kalla för TORSTEN fråga de om Bodil skulle gå. Bodil!!!
Ridå.

Logikens matematik.

Hur var det nu igen?
I fredags var grabbarna på dagis efter en tids sjukdom. Natten mellan fredag och lördag insjuknar äldsta grabben i magsjuka. Följande natt mellan lördag och söndag insjuknar lillgrabben. Då har inte äldsta grabben kräkts något mer.
Ikväll insjuknade min fru, samtidigt som äldsta grabben, två dagar sen sist kaskadspydde i kanon med frugan.

Om jag har räknat ut det hela med all logisk matematik så ska lillgrabben få ett återfall imorgon och undertecknad kommer då (förmodligen i symbios med junior) kaskadkräkas i sovrummet runt klockan 23.42.

Återkommer med mer information i ämnet; Vomationslogik och den matematiska slutstudien.

På återkräkande.

Fy fanken.

Jag lever ett sjukt liv.

Först är jag hemma själv för att jag är sjuk (kostar pengar). Sen får jag lov att vara hemma med barnen, eftersom att de har blivit smittade av mig, först Vilmer, sen Philip.

Vi var hemma från Måndag till Torsdag, sen skulle barnen kunna varit hemma på fredagen också, men min fru och jag kände att vi behövdes på våra jobb samtidigt som vi tyckte att barnen nog skulle tycka det var trevligt att träffa sina kompisar igen.
Väl på dagis får vi reda på att det går magsjuka på avdelningen. Shit - äsch vi chansar.

Natten mellan Fredag och Lördag ligger första kaskadspyan i luften. Eftersom äldsta grabben har krypit upp i mammas och pappas säng så blir det att riva upp lakan och hela kittet mitt i natten. Stackars lilla Philip ligger och skakar på soffan efter att vi har dushat honom.

Hela Lördagen fortskrider utan att han kräks något mer, fantastiskt ändå att han klarade sig så pass bra ändå, tycker vi. Något som är ännu mer fantastiskt, tycker vi, är att Vilmer, lillgrabben, har klarat sig helt utan att kräkas.

Tji fick vi. Natten mellan Lördag och Söndag, ligger kaskadspyan i luften återigen, nu är det Vilmers tur att spraya mammas och pappas påslakan. Vajert!

Samma visa än en gång, upp och tvätta. Duscha den nerspydda lilla krabaten och upp med honom i soffan i väntan på att sängen skulle bli klar.
På något sätt fick jag och frun en rutin på saker och ting, redan efter första omgången.

Iofs har grabbarna varit magsjuka förr, men andra gången sade vi inte ett ljud till varandra, vi gjorde allt under enorm disciplin, nästan militäriskt.

Söndag jobbade jag. Vaknade klockan 05.40 och insåg att jag skulle komma försent till jobbet, hade ju inte haft världen bästa natt med tanke på att det var tvättpass klockan 02.00.
Åkte till jobbet och precis när jag var framme på parkeringen så fick jag punktering på cykeln, tur i oturen måste jag säga, ändå jävligt bittert att jag fick punka.

När arbetsdagen var slut så åkte jag hem för att titta på fotboll, barnen och frugan var utflugna på andra äventyr så jag kunde slänga mig på sofflocket för att kika på fotboll. Kikade på ärkerivalerna Ar*enal som på bortaplan skulle enligt planerna förlora mot en annan Londonrival Chelsea. Givetvis vann ärkerivalerna, inte ens en förlust för dem kunde man få glädjas åt.

Tottenham förlorade enligt rapporter på ett skitmål - jaha? Den här serien ska bara spelas av, det är cuperna som är inne i år. Har inte folk förstått det? Cuper och förluster för Ar*enal ligger min fokus på i år.

Mustig färssoppa.

Nu blir det ett sånt där löjligt receptinlägg, men jag bara måste dela med mig av detta, tämligen enkla recept.

400g älgfärs (själv hade jag lammfärs, vilket gick bra)
2 stora gula lökar
4 medelstora potatisar
1 röd och 1 gul paprika
4st köttbuljongtärningar
12 dl vatten
3 msk tomatpuré
1 msk paprikapulver
2 tsk soja
2 krm kajennpeppar
2 vitlöksklyftor
Smör till stekning
Salt

Gör så här:

1. Skala och hacka löken, skala och tärna potatisen, tärna paprika.
2. Fräs lök och paprika i kastrull, med smör i ett par minuter. Tillsätt potatis, buljonggtärningarna, vatten, tomatpuré och paprikapulver. Koka under lock i 15 minuter.
3. bryn köttfärsen i lite smör i en stekpanna. Lägg sedan i köttfärsen i soppan, tillsammans med soja, kajennpeppar, pressad vitlök och en halv tesked salt.
Låt koka på svag värme i 5 minuter.
Servera med vitt bröd och gräddfil.

En lite detalj. Om ni är lite känsliga för stark mat kan jag rekommendera att ni halverar kryddningen.



Smaklig måltid!

Spurs - Looneypool 2 -1

Jag fick den där feberkänslan igen.

Efter att nästan hela Tottenham stod i kö för att köpa varmkorv på White Hart Lane i mer än en timme så hände det något. Harry Redknapp gjorde visserligen två tidiga byten i pausen, vilket visar att han ville ha en förändring. Men den största förändringen stod nog laget Tottenham för. På något sätt känns det som att det finns en sjuk vilja i det här laget. Det fanns inte under Juande Ramos tid i klubben, mycket möjligt att Harry har berättat hur stor potential det faktiskt finns i laget, något inte Juande kunde framföra (på engelska?).

Hursomhelst... TOTTENHAM SLÅR LIVERPOOL och nu kan man gå till jobbet med ganska högt huvud. Cirka 87% av mina (fotbollsintresserade) arbetskamrater håller på Liverpool, ett par lurade håller på Ars*nal.

2-1 kändes jävulusiskt långt borta i en timme.

Känns fortfarande inte helt korrekt... men vafaan, WHOHOOO!!

Skål!


Ars*nal - Tottenham 4-4

Helt korrekt!

Jag var bedrövad och kände mig en smula förbannad över att Hutton i Tottenham mer eller mindre bjuder Ars*nal på två mål. Ett av målen kom som ett knivhugg i ryggen efter att Tottenham hade reducerat till 2-3, man kände att Spurs var nära att komma ikapp och kanske rent av gå om. Då dräller Hutton med bollen och frispelar Adebjöjor så han kan skicka den vidare till  "FAN Persilja", som inte hade några större problem att hitta nätmaskorna.

Ridå, verkligen ridå, kändes det som och när matchen hade gått till minut nr: 80 så var kändes det verkligen tungt. Hutton var fortfarande på planen och jag ville bara stänga av TV'n.
Jenas hade mer eller mindre gett upp på mitten och Modric, slet ensam.
Av en slump, när de röda hade bytt in ett gäng defensiva spelare och det fortfarande står 2-4, bryter Tottenham. Jenas får bollen och kliver in ett par steg centralt två-tre meter utanför straffområdet. Jag hann tänka att "vad fan ska JENAS göra?", grabben har inte haft många rätt i andra halvlek... Jenas kunde skjuta den i borte krysset. Jag jublade faktiskt inte alls, varför vet jag inte, det var ju trots allt ett gäng minuter plus extratid kvar. Senast jag jublade så gjorde ju Hutton ass till en motståndare. Kanske var därför.

Jag väckte lillgrabben klockan 22.58.

Vilket jävla vrål jag fick till, taket höll på att lyfta. Lennon fipplar in 4-4 med mindre än en minut kvar av övertiden (4 min)!!

EUFORI! Kändes som att jag hade feber en kvart senare. Var så upphetsad.

Övrigt att notera; Emirate stadiums nidramsa mot Harry Redknapp. Eller deras försök att håna Spurssupportrarna med "One Harry Redknapp". Den sitter nog fortfarande kvar i halsen på dem.


Ångest.

Jag känner mig dålig. Vill ut och springa, äta en frisk sallad och dricka bordsvatten.
För ungefär en halvtimme sedan mosade jag i mig en påse Polly. Nu känner jag mig som en strandad val.
Varför hetsar jag i mig en påse Polly? Kan man inte bara ta en näve ur påsen och nöja sig med det?

Fan.



Ingen som minns den gamla Pollyreklamen från 90-talet... eller var det senare?

-Bagna doyla peede weede. Jamjam?

http://www.youtube.com/watch?v=Xvyr4ILYPb4


Övrigt att rapportera, Harry Redknapp gjorde succé direkt på White Hart Lane, mycket glädjande. 2-0 mot seriens tyngsta lag, Bolton. Nu blir det SM-Guld.... typ.

Minns tillbaka på hur man försökte förklara Manchester Uniteds dåliga start för några år sedan, på ex antal matcher hade de fem förluster mot:

Blackburn
Liverpool
Arsenal
Newcastle
Chelsea

Tänk om det vore så enkelt att förklara Tottenhams misserabla säsongstart...

Nyhetstorka.

Det händer inte speciellt mycket just nu, eftersom jag är sjuk så vistas jag inte ute så mycket.
Om det finns något att rapportera så gör jag det, men antar att det inte är speciellt intressant att läsa om vad jag gjorde mellan sofflocket och köksbordet.

En sak kan man reflektera över och det är Tottenhams (desperata) val av tränare.
Juande Ramos fick en urusel start på den här säsongen och hans filosofi fungerade kanske i teorin, men inte i praktiken.
Därför har nu Tottenham gjort klart (enligt BBC) med Harry Redknapp.
Ja, vad säger man, inte kan det bli sämre iallafall. Harry kan engelska i allafall.



Ramos ut, Redknapp in.

Prekär situation.

Är hemma med yngsta grabben, sjukvårdsupplysningen trodde att han hade svinkoppor (trevligt namn på ett utslag).
Utslagen är nästan helt borta och enligt min hobbyanalys har han aldrig haft svinkoppor, men hans dagis var inte sugna att chansa. jag har själv varit sjukskriven för stukad handled och känner mig inte speciellt mycket bättre, vet helt ärligt inte om jag kan komma tillbaka till jobbet och köra till 100%.
Nu har jag gått och fått någon sorts förkylning på kuppen också. Hostade som en skadeskjuten iller i onsdags. Det värsta var att jag satt i en bil, utanför örebrotrakten när hostattacken började, på väg mot Mariestad. Hostan höll i sig i ungefär två och en halv timme. Inte helt korrekt att stå på en kall träläktare i en rostig ishall och hosta lungorna av mig, men vad gör man inte för sitt kära ishockeylag?
Visste jag att jag skulle får en hostattack modell större, hade jag givetvis sett till att få i mig en skvätt Cocilliana. Men eftersom mina luftrör lever ett liv för sig själv kan man aldrig riktigt veta när anfallet kommer.



Ikväll lär jag ta en skvätt, innan jag sticker iväg på matchen.

Äntligen!


Jag följer inte Idol-2008, men jag har läst lite om tjaffset mellan Katrin Zytomierska och Marcus Birro.
Det känns helt rätt att Katrin får sparken och då har jag inte tagit del av debatten speciellt ingående. Det räcker att läsa alla hennes jävla klavertramp. Att kalla en alkoholist för "fyllo" eller "galet fyllo" må vara på sandlådenivå och jag tror inte att Marcus personligen tog speciell stor skada av det, snarare tvärtom. Det som stör mig i denna lilla tvekamp är istället att Katrin lägger ut ett sista desperat lågvattenmärke - judeförakt-kortet. Helt plötsligt känner Katrin att hon inte har något svar på Birros (och flera andra tunga pjäser i TV4-sfären) förhoppning om hennes avsked. Då lägger hon fram det fegaste av de fega korten, nämligen att spela på sin härkomst, att hon är judinna. Hon påstår att, citat; "Han uttrycker sitt missnöje mot att judar styr för mycket". Tillåt mig småle. Snälla Katrin, att vara programledare i ett program som sänds efter ett annat program i en kanal som hälften av sveriges befolkning varken har tillgång till eller ens vet att den extistetar, är inte att styra någonting.

Heja Marcus Birro! Grattis förresten!

Foto: FREDRIK HOOFGARD och MARIA ÖSTLIN

Har varit på kurs.

Jag har varit på kurs i dagarna tre och det var ett jävla äventyr det.
Jag hade hostat hela vägen till Aronsborg och tänkte att det här kan bli intressant.
Hela första dagen satt jag och små-hostade, sen gick jag och la mig och vilade mellan klockan 17 och 18.40. Klockan 19.00 skulle vi sätta oss till bords. Feber.
Maten var helt ok, men så som jag kände mig så skulle inte ens morsans pitepalt smaka bra.
Sen att de serverade "Gräddsläpad kålsoppa med renskavsbitar" till förrätt, gjorde inte saken bättre. Det var alltså uppvärmd grädde med ytterst små bitar av renskav som hade letat sig till botten. Grädde! Jag som är mjölkallergiker.
Nu var det inte ett matinlägg jag skulle skriv om, utan mitt tillstånd jag befann mig i under mina kursdagar.

Jag lämnade bordet innan kaffet hade serverats, gick till receptionen och bad om två alvedon och en pepsi. Sen gick jag raka vägen till rummet för att lägga mig ner och vila. Slängde i mig mina alvedon och vaknade nästa morgon med löjligt hög feber, låg bokstavligen och skakade. När det var dags för frukost, ringde jag en kurskamrat som kom upp med två alvedon till och ett par mackor.
Klockan 10 ringde samma kurskamrat och frågade hur jag mådde och sa samtidigt att jag skulle ringatill jobbet och sjukskriva mig. Fuck that, tänkte jag - kan ju inte ligga här och vara sjukskriven. Så jag gick upp och masade mig in i duschen för att infinna mig till lektion efter lunch. Shee, kände mig som Bengt 87, när jag gick upp för trapporna, ont i varenda led som finns på kroppen.
Jag skippade middagen och fick en macka och en tallrik youghurt till rummet, sen var det bara att kurera sig igen. Somnade klockan 21-isch och vaknade nästa morgon på samma sätt som dagen därpå, feberfrossa och hosta, skööön morgon, verkligen!

Sista dagen var jag med från morgon till avslutningen och det var ondska. Kände mig lite "onykter", kan ha tutat i mig lite för myckat av hostmedicinen, skippade lunchen, aptiten var obefintlig. Spelade biljard när övriga kursare gick upp och åt lasagne - svin!

Så för att summera veckan så här långt, kan jag bar säga: Gå på kurs med feber; Inte helt korrekt.

Herrå.

Är det meningen

...att min handled inte ska bli helt korrekt igen?

Det är tyvärr så illa att jag inte kan cykla på min nya cykel.... och då är det illa, vill jag lova. Känner mig som en liten skolpojke igen. Minns när man var liten och fyllde år. Jag fyller på vintern (Februari) och ibland kunde man få "sommarpresenter" i födelsedagspresent, såsom skateboard, tennisracket och just cykel. Jag är ju så gammal så att när det var vinter, så var det verkligen vinter också. En vinter fick jag alltså en cykel och man bara väntade på att det skulle bli vår, så jag kunde åka ut och flasha med min nya limpförsedda cykel med chopperstyre. Lyckan varade dessvärre endast i en eller två veckor, eftersom jag bodde på Råby så var det inte med fördel man hade limpa på cykeln, den blev alltså snodd ganska omgående.

Nu bor jag iofs fortfarande på Råby, är tillbaka efter ett par år på fel sida svartån. Så cykeln står tryggt inne i rummet bakom mig i skrivande stund.
Jag planerar att parkera cykeln i garaget om kvällarna i framtiden, eftersom vi inte har någon bil längre så är det en alldeles ypperlig plats för en hoj!



Limpsadel och chopperstyre, sa jag!
Fuck me, man var ju king of the road, back in the days!



Copycat.

Jag har blivit inspirerad av en fantastisk blogg som heter Trevlig Lunch!
Därför kommer följande inlägg vara en liten "tribute" till herrarna på TL-redaktionen.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tis, 7:e okt.

Lunch på Restaurang Cabaret.



Dagens meny:

Varmrätt:
Hellefilé (Norge)
Potatis

Kronärtskockor
Färsk spenat
Coctailtomater

Det lilla extra: 

 Grön chilivinigrette
 Auberginesallad
 Krutonger

Inkl. Sallad, bröd, måltidsdryck samt kaffe.

Lunchen var en s.k Konferenslunch, som enligt föredragshållaren hölls på "klassisk" mark.
Låt oss börja med salladen och brödet.
Salladen var ljuvlig med böngroddar och couscous som ett lite exotiskt inslag i de övriga traditionella grönsakerna. Tillsammans med en fräsh citronolja blev den en bra start på lunchen.
Brödet serverades i ett för ändamålet överdriven elegans, en kypare kom ut med brödkorgen högt på högerarmen och med vänsterarmen på ryggen. Kändes en smula (hepp) Nobelmiddag över det hela.

Varmrätten serverades ganska omgående och även här kändes betjäningen som om man befann sig på en kunglig middag. Vi satt hela sällskapet (ca:60 pers) vid sex bord á 10 stolar. Det kom in fyra servitörer på rad som serverade från fat. Även här hölls faten, precis som brödkorgen över axelnivå.

Fisken smakade absolut ingenting, men med lite salt och peppar så fick det en ny nivå. Potatisen var av yttersta kvalité och bädden av kronärtskocka, färsk spenat och coctailtomat, gav en perfekt sälta.

Det största minuset för lunchen måste ändå vara chilivinigretten som smakade tvål.... stark tvål.

Samtidigt visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med just det lilla extra, (auberginsalladen, vinigretten och krutongerna) skulle jag blanda allt med övriga maten eller skulle den vara inklämd mellan salladen och huvudrätten?

Litet minus går även till kaffet som smakade snabbkaffe. Sen fick man inga kakor, utan en löjligt liten mintbit till.

Helhetsintrycket; Fantastisk sallad, God mat, förvirrade smårätter och tråkig sorti i form av kaffe.

TKonfL.

-----------------------------------------------------

För att gå till herrarna på Trevlig Lunch!, knappa då in http://www.trevliglunch.blogspot.com

Det var meningen

...att jag skulle inhandla en ny cykel idag.
Igår skulle jag hjälpa en kompis att flytta. Klockan 09.00 skulle jag vara på plats och det skulle finnas frukost om man kom tidigare. Jag valde att äta frukost med familjen och skulle således bli några minuter försenad. 

Klockan 09.12 gav jag mig iväg, kan det vara en liten dryg kilometer till min kompis?  Var som sagt lite halv-sen så jag trampade på ganska hårt. När jag kommit ungefär 100 meter från huset är det en liten spricka i vägen, vilket gör att cykeln studsar upp från marken ungefär en eller två centimeter. Det krävs inte speciellt mycket för att kedjan på min cykel ska hoppa, vilket den givetvis gjorde. Har jag riktigt bråttom, hoppar kedjan i nio fall av tio. Nu blev det så pass olyckligt så att jag dels ramlade ner på ramen och dels stukade handleden så pass illa att jag förmodligen måste uppsöka läkare i morgon, måndag. 
Det första man som kille gör efter att ha ramla ner på ramen är att känna efter om man ska gå med i en gosskör. Jag klarade mig. Direkt efter att man har checkat efter hur det står till med familjelyckan så kikar man runt och letar efter eventuella förbipasserande. För trots att man inte har ramlat så har man ställt till med en scen, genom att sittandes på ramen, med styret i magen bromsa med fötterna på blöt asfalt... Jag klarade mig inte. Ett ungt par kom gående tio meter längre bort på en anslutande cykelbana.   

Nåväl, nu var det bara att svälja stoltheten och lägga på kedjan igen för att ta mig vidare till flyttäventyret.   
När jag kommer till min kompis lägenhet har jag redan upptäckt att min högerarm gör ont, men tänker hela tiden på att det förmodligen kommer att gå över. Det gör inte det och jag får svansa hem igen, eftersom jag gör mer skada än nytta när jag står och håller i pappersark och frågar om det ska med i flytten eller förpassas till pappersinsamlingen.

 Jag valde helt enkelt att avsluta förhållandet till min 3-växlade cykel som har varit mig trogen i 6-7 år. Men ska jag vara riktigt ärlig så har cykeln varit mer besvärlig än nyttig, otaliga punkteringar och krånglande växlar gör att jag med nöje åker till återbruket för att dumpa fanskapet i metallskrotscontainern.    ...att jag skulle inhandla en ny cykel idag. Igår skulle jag hjälpa en kompis att flytta. klockan 09.00 skulle jag vara på plats och det skulle finnas frukost om man kom tidigare. Jag valde att äta frukost med familjen och skulle således bli några minuter försenad.  Klockan 09.12 gav jag mig iväg, kan det vara en liten dryg kilometer till min kompis? jag var som sagt lite halv-sen så jag trampade på ganska hårt. När jag kommit ungefär 100 meter från huset är det en lite spricka i vägen, vilket gör att cykeln studsar upp från marken ungefär en  eller två centimeter. det krävs inte speciellt mycket för att kedjan på min cykel ska hoppa, vilket den givetvis gjorde. Har jag riktigt bråttom, hoppar kedjan i nio fall av tio. Nu blev det så pass olyckligt så att jag dels ramlade ner på ramen och dels stukade handleden så pass illa att jag förmodligen måste uppsöka läkare i morgon, måndag.  Det första man som kille gör efter att ha ramla ner på ramen är att känna efter om man ska gå med i en gosskör. Jag klarade mig. Direkt efter att man har checkat efter hur det står till med familjelyckan så kikar man runt och letar efter eventuella förbipasserande. För trots att man inte har ramlat så har man ställt till med en scen, genom att sittandes på ramen, med styret i magen bromsa med fötterna på blöt asfalt... Jag klarade mig inte. Ett ungt par kom gående tio meter längre bort på en anslutande cykelbana.    Nåväl, nu var det bara att svälja stoltheten och lägga på kedjan igen för att ta mig vidare till flyttäventyret.    När jag kommer till min kompis lägenhet har jag redan upptäckt att min högerarm gör ont, men tänker hela tiden på att det förmodligen kommer att gå över. det gör inte det och jag får svansa hem igen, eftesom jag gör mer skada än nytta när jag står och håller i pappersark och frågar om det ska med i flytten eler förpassas till pappersinsamlingen.    Jag valde helt enkelt att avsluta förhållandet till min 3-växlade cykel som har varit mig trogen i 6-7 år. Men ska jag vara riktigt ärlig så har cykeln varit mer besvärlig än nyttig, otaliga punkteringar och krånglande växlar gör att jag med nöje åker till återbruket för att dumpa fanskapet i metallskrotscontainern.
Den nya cykeln, heter Scott Sportster P5.
Jag älskar dig redan.

Helt korrekt!

Är det meningen

...att alla mina inlägg ska vara dränkta i bitterhet? Nej, självklart inte. det skulle ju så klart inte vara helt korrekt.

Något eller snarare någon som är helt korrekt är Ottawas maskot: Spartacat, eller Sparty som han också kallas. Sällan har jag skrattat så ljuvligt åt en karaktär som egentligen bara öser och dansar. Men med gester kan man komma långt och den blicken han har, ser han ut som en liten busig lejonknodd som bara vill väl.

Han blev besviken när inte tillräckligt med folk klappade händerna, han blev lika entusiastisk när lik många hakade på.
Han flörtade med snygga tjejer, stal pussar av andra killars tjejer, fick pussar. Skämdes, var blyg (skrapade med baktassen i marken), dansade, hoppade, ramlade och spelade luftgitarr.

Sen hade han en liten detalj, han hade darret, hysteriskt roligt. Han ställde sig helt blickstilla, inväntade allas uppmärksamhet för att sedan helt plötsligt börja vibbrera, darra. Det roliga med det var att han hade sånt där "mupparna-hår" som gjorde det hela visuellt mycket roligare än om han "bara" hade haft darret.

Nä, en karismatisk Sparty, är precis vad alla kan behöva en dos av ibland.




Sparty är Helt korrekt!

Är det meningen

...att man som Svensk ska skämmas arselet av sig när man har celebert besök i form av Ottawa Senators och Pittsburgh Penguins?
Låt oss börja innan match. Läktaren börjar fyllas med förväntansfulla åskådare, många barn. In kommer en dyngrak bonde (om han sökte fru eller inte har jag ingen aning om). Snubben har stora problem att ta sig upp för Globens trappor och när den Amerikanska nationalsången precis är på väg att avslutas står han och hänger på trappräcket och andas tungt, för att sedan med spagettiarmar applådera med höga handklappar och får ut ett bröööl som påminner om en kåt älgtjur.

Inte helt korrekt.

När sedan första perioden är avslutad har man skämts lagom mycket efter otaliga "våg"-försök av en grupp Trollhättebor längst upp till vänster. Inte heller det, helt korrekt.

Andra perioden startar och jag och min kompis var någon minut försenad, p.g.a de enorma köerna till kiosker, souvernirstånd och toaletter, självklart inte helt korrekt, men vad ska man göra när 87% av de som var på matchen prioriterade en ljummen 3.5:a framför topphockey?
När 10-12 minuter av andra perioden var spelade började läktarna så smått bli fyllda igen och det är nu gänget uppe till vänster börjar arbeta hårdare med sina vågar. Nu kan man även urskilja en och annan ramsa i form av: "Andra sidan är ni klara?!" och även en lite desperat: "Heeela Gloooben, klapp, klapp, klapp".

Behöver jag säga att det inte är helt korrekt?

Tredje perioden börjar precis som den andra, haltomma (eller om man föredrar, halvfulla) läktare till en bra bit in i perioden och man kan ju bara ana varför det är så? Ölförsäljningen måste ha betalat av hela NHL-organisationens delegaters lön, kost och logi för ett par år framåt. En kille, som alltid lyckades dyka upp 7-8 minuter försent till alla tre nedsläpp, bokstavligen osade sprit. Han ursäktade sig varenda gång han dök upp och beklagade sig över alla gratissaker han hade fått av aftonbladet. Inte nog med att de delade ut ett gratisex av AB när man kom in i arenan, han hade lyckas med bedriften att få ett stycke rosa nyckelband, ett stycke rosa t-shirt och en NHL-Premier-tröja. Lägg där till öl, jacka och popcorn så kan ni fantisera i hur han såg ut, när han skulle ta sig förbi undertecknad.

Jag ska givetvis inte glömma bort grabbgänget från trollhättan som under de två inledande perioderna så idogt försökt att skapa en någorlunda Skandinavisk stämning i Globen. Efter ytterligare en paus och förmodligen ett gäng halvkalla ölisar i strupen, har de lagt alla planer om vågar och hela globen-ramsor åt sidan. Nu prioriteras helt plötsligt "SVERIGE"!? Varför, vet jag inte, men om man vill hylla Daniel Alfredsson kan man väl antingen heja på Ottawa eller sjunga just hans namn. Nä, de överförfriskade svenska medelåldersgrabbgänget från (förmodligen) Trollhättan räknar alltså in ett; "Sverige , klapp, klapp, klapp!" och ser ytterst besvikna ut när de inser att 13.689 andra vägrar att följa deras direktiv.

Grabbar: Inte helt korrekt.

Är det meningen

...att man ska lära sig kommentarerna till programmet Poker after dark utantill?
Varför evisas TV4 Sport med att reprisera serien vecka ut och vecka in? Har de så torftigt programmutbud får de väl se till att köpa in något annat.

Inte helt korrekt.

Varför envisas TV 4 Sport med sina repriseringar av det eminenta programmet Poker After Dark?    Inte helt korrekt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0