Tacklista.
Vill bara Tacka; Lenita, Dana, Gunlög, Torsten, Roberta, Tanja, Jen och Slö-Jane-Olga för en trevlig fredag.
Tack!
Tack!
Missräkning, samt ett litet femenint julbord.
Jag gjorde en snedkalkyl angående familjens sjukdomsbild.
Min yngsta son fick aldrig ett återfall och jag spydde inte förrän natten mellan onsdag och torsdag. Visst jag spydde, men inte förrän jag funderade för mig själv att: "hmmm, märkligt att inte jag har drabbats?"
Det var heller ingen kaskadspya, kan jag lite besviket erkänna. Däremot satt jag på muggen hela torsdagen, var ungefär som att oppna vattenkranen på högsta tryck.
-Ja, varsågod för den infon.
På fredagen skulle man på styrelsemöte, velade in i det längsta om jag skulle gå, dels ville jag inte smitta ner övriga styrelsemedlemmar och dels visste jag inte om jag skulle få ett obehgligt återfall. Jag chansade.
Mötet gick bra och det blev lite samkväm vid trerycket med glögg, lussebullar och pepparkakor, trevligt!
När klockan var 17.00 skulle vi vara ute från Handels lokaler, sen begav vi oss till Bishops Arms för en mellanlandning innan den stora finalen; julbord på Restaurang Bellman.
Klockan 19.00 hade jag bokat bordet i mitt namn. Fine, inga konstigheter, som Färjan-Håkan skulle sagt.
Men när jag gick fram till en av sevitriserna för att bli ledd till vårat bord så ville hon kika i liggaren.
-Hur var namnet?
-Joel Groop, svarade jag.
-Hmmmm... få se här..... Näe, kan inte hitta nån Joel.....
-Kan det vara Boel Grop?
Det här var början på något som jag vet kommer att bli en rejäl dos av one-liners en lång tid framöver, fick redan ett par sköna under kvällen.
Lågvattenmärket kom när jag skulle gå och en person som vi kan kalla för TORSTEN fråga de om Bodil skulle gå. Bodil!!!
Ridå.
Min yngsta son fick aldrig ett återfall och jag spydde inte förrän natten mellan onsdag och torsdag. Visst jag spydde, men inte förrän jag funderade för mig själv att: "hmmm, märkligt att inte jag har drabbats?"
Det var heller ingen kaskadspya, kan jag lite besviket erkänna. Däremot satt jag på muggen hela torsdagen, var ungefär som att oppna vattenkranen på högsta tryck.
-Ja, varsågod för den infon.
På fredagen skulle man på styrelsemöte, velade in i det längsta om jag skulle gå, dels ville jag inte smitta ner övriga styrelsemedlemmar och dels visste jag inte om jag skulle få ett obehgligt återfall. Jag chansade.
Mötet gick bra och det blev lite samkväm vid trerycket med glögg, lussebullar och pepparkakor, trevligt!
När klockan var 17.00 skulle vi vara ute från Handels lokaler, sen begav vi oss till Bishops Arms för en mellanlandning innan den stora finalen; julbord på Restaurang Bellman.
Klockan 19.00 hade jag bokat bordet i mitt namn. Fine, inga konstigheter, som Färjan-Håkan skulle sagt.
Men när jag gick fram till en av sevitriserna för att bli ledd till vårat bord så ville hon kika i liggaren.
-Hur var namnet?
-Joel Groop, svarade jag.
-Hmmmm... få se här..... Näe, kan inte hitta nån Joel.....
-Kan det vara Boel Grop?
Det här var början på något som jag vet kommer att bli en rejäl dos av one-liners en lång tid framöver, fick redan ett par sköna under kvällen.
Lågvattenmärket kom när jag skulle gå och en person som vi kan kalla för TORSTEN fråga de om Bodil skulle gå. Bodil!!!
Ridå.
Logikens matematik.
Hur var det nu igen?
I fredags var grabbarna på dagis efter en tids sjukdom. Natten mellan fredag och lördag insjuknar äldsta grabben i magsjuka. Följande natt mellan lördag och söndag insjuknar lillgrabben. Då har inte äldsta grabben kräkts något mer.
Ikväll insjuknade min fru, samtidigt som äldsta grabben, två dagar sen sist kaskadspydde i kanon med frugan.
Om jag har räknat ut det hela med all logisk matematik så ska lillgrabben få ett återfall imorgon och undertecknad kommer då (förmodligen i symbios med junior) kaskadkräkas i sovrummet runt klockan 23.42.
Återkommer med mer information i ämnet; Vomationslogik och den matematiska slutstudien.
På återkräkande.
I fredags var grabbarna på dagis efter en tids sjukdom. Natten mellan fredag och lördag insjuknar äldsta grabben i magsjuka. Följande natt mellan lördag och söndag insjuknar lillgrabben. Då har inte äldsta grabben kräkts något mer.
Ikväll insjuknade min fru, samtidigt som äldsta grabben, två dagar sen sist kaskadspydde i kanon med frugan.
Om jag har räknat ut det hela med all logisk matematik så ska lillgrabben få ett återfall imorgon och undertecknad kommer då (förmodligen i symbios med junior) kaskadkräkas i sovrummet runt klockan 23.42.
Återkommer med mer information i ämnet; Vomationslogik och den matematiska slutstudien.
På återkräkande.
Fy fanken.
Jag lever ett sjukt liv.
Först är jag hemma själv för att jag är sjuk (kostar pengar). Sen får jag lov att vara hemma med barnen, eftersom att de har blivit smittade av mig, först Vilmer, sen Philip.
Vi var hemma från Måndag till Torsdag, sen skulle barnen kunna varit hemma på fredagen också, men min fru och jag kände att vi behövdes på våra jobb samtidigt som vi tyckte att barnen nog skulle tycka det var trevligt att träffa sina kompisar igen.
Väl på dagis får vi reda på att det går magsjuka på avdelningen. Shit - äsch vi chansar.
Natten mellan Fredag och Lördag ligger första kaskadspyan i luften. Eftersom äldsta grabben har krypit upp i mammas och pappas säng så blir det att riva upp lakan och hela kittet mitt i natten. Stackars lilla Philip ligger och skakar på soffan efter att vi har dushat honom.
Hela Lördagen fortskrider utan att han kräks något mer, fantastiskt ändå att han klarade sig så pass bra ändå, tycker vi. Något som är ännu mer fantastiskt, tycker vi, är att Vilmer, lillgrabben, har klarat sig helt utan att kräkas.
Tji fick vi. Natten mellan Lördag och Söndag, ligger kaskadspyan i luften återigen, nu är det Vilmers tur att spraya mammas och pappas påslakan. Vajert!
Samma visa än en gång, upp och tvätta. Duscha den nerspydda lilla krabaten och upp med honom i soffan i väntan på att sängen skulle bli klar.
På något sätt fick jag och frun en rutin på saker och ting, redan efter första omgången.
Iofs har grabbarna varit magsjuka förr, men andra gången sade vi inte ett ljud till varandra, vi gjorde allt under enorm disciplin, nästan militäriskt.
Söndag jobbade jag. Vaknade klockan 05.40 och insåg att jag skulle komma försent till jobbet, hade ju inte haft världen bästa natt med tanke på att det var tvättpass klockan 02.00.
Åkte till jobbet och precis när jag var framme på parkeringen så fick jag punktering på cykeln, tur i oturen måste jag säga, ändå jävligt bittert att jag fick punka.
När arbetsdagen var slut så åkte jag hem för att titta på fotboll, barnen och frugan var utflugna på andra äventyr så jag kunde slänga mig på sofflocket för att kika på fotboll. Kikade på ärkerivalerna Ar*enal som på bortaplan skulle enligt planerna förlora mot en annan Londonrival Chelsea. Givetvis vann ärkerivalerna, inte ens en förlust för dem kunde man få glädjas åt.
Tottenham förlorade enligt rapporter på ett skitmål - jaha? Den här serien ska bara spelas av, det är cuperna som är inne i år. Har inte folk förstått det? Cuper och förluster för Ar*enal ligger min fokus på i år.
Först är jag hemma själv för att jag är sjuk (kostar pengar). Sen får jag lov att vara hemma med barnen, eftersom att de har blivit smittade av mig, först Vilmer, sen Philip.
Vi var hemma från Måndag till Torsdag, sen skulle barnen kunna varit hemma på fredagen också, men min fru och jag kände att vi behövdes på våra jobb samtidigt som vi tyckte att barnen nog skulle tycka det var trevligt att träffa sina kompisar igen.
Väl på dagis får vi reda på att det går magsjuka på avdelningen. Shit - äsch vi chansar.
Natten mellan Fredag och Lördag ligger första kaskadspyan i luften. Eftersom äldsta grabben har krypit upp i mammas och pappas säng så blir det att riva upp lakan och hela kittet mitt i natten. Stackars lilla Philip ligger och skakar på soffan efter att vi har dushat honom.
Hela Lördagen fortskrider utan att han kräks något mer, fantastiskt ändå att han klarade sig så pass bra ändå, tycker vi. Något som är ännu mer fantastiskt, tycker vi, är att Vilmer, lillgrabben, har klarat sig helt utan att kräkas.
Tji fick vi. Natten mellan Lördag och Söndag, ligger kaskadspyan i luften återigen, nu är det Vilmers tur att spraya mammas och pappas påslakan. Vajert!
Samma visa än en gång, upp och tvätta. Duscha den nerspydda lilla krabaten och upp med honom i soffan i väntan på att sängen skulle bli klar.
På något sätt fick jag och frun en rutin på saker och ting, redan efter första omgången.
Iofs har grabbarna varit magsjuka förr, men andra gången sade vi inte ett ljud till varandra, vi gjorde allt under enorm disciplin, nästan militäriskt.
Söndag jobbade jag. Vaknade klockan 05.40 och insåg att jag skulle komma försent till jobbet, hade ju inte haft världen bästa natt med tanke på att det var tvättpass klockan 02.00.
Åkte till jobbet och precis när jag var framme på parkeringen så fick jag punktering på cykeln, tur i oturen måste jag säga, ändå jävligt bittert att jag fick punka.
När arbetsdagen var slut så åkte jag hem för att titta på fotboll, barnen och frugan var utflugna på andra äventyr så jag kunde slänga mig på sofflocket för att kika på fotboll. Kikade på ärkerivalerna Ar*enal som på bortaplan skulle enligt planerna förlora mot en annan Londonrival Chelsea. Givetvis vann ärkerivalerna, inte ens en förlust för dem kunde man få glädjas åt.
Tottenham förlorade enligt rapporter på ett skitmål - jaha? Den här serien ska bara spelas av, det är cuperna som är inne i år. Har inte folk förstått det? Cuper och förluster för Ar*enal ligger min fokus på i år.
